JAG SAKNAR MITT HUS OCH MIN ROSA KLÄNNING

JAG SAKNAR MITT HUS OCH MIN ROSA KLÄNNING. Palestinska barns röster.

-Det känns som jag inte har någonting kvar, säger Reeham Taleb, 10 år, som förlorade sitt hus som åttaåring. Alla mina bilder från när jag var liten är också borta. De kommer aldrig tillbaka. Jag saknar så många saker. Det händer ofta att jag dagdrömmer om vårt hus. Då är jag tillbaka i fönsterkarmen i sängkammaren. Jag tyckte om att sitta där, för då kunde jag titta på mamma när hon stod ute i gränden och pratade med grannkvinnorna.

Reeham Taleb är ett av flera barn som intervjuas i en kommande rapport från Rädda Barnen. I rapporten beskrivs hur framför allt de palestinska barnen drabbas av husförstörelsen i Gaza och på Västbanken.

Över 1 100 palestinier, varav många barn, har under de senaste fyra dagarna blivit hemlösa när israeliska styrkor rivit närmare 100 byggnader i Rafah. Det innebär att mer än 11 000 vuxna och barn nu har förlorat sina hem och ägodelar i Rafah sedan andra palestinska intifadan (upproret) bröt ut hösten 2000.

Över hela världen höjs nu röster om stopp för husförstörelserna. Rädda Barnen vill särskilt lyfta fram den svåra situationen för barnen. Vi har i flera rapporter lyft fram de kränkningar palestinska barn och deras familjer på Västbanken och i Gaza utsätts för.

– Familjen är drabbad, berättar Faiza Abu Libde, fyrabarnsmamma i Rafah. Vi påverkades allihop när vi förlorade vårt hem. När huset demolerades vändes våra liv upp och ner. Tidigare var vi en normal familj, alla mådde bra. Men nu känner jag inte igen någon av oss längre. Ingen är sig lik.

Läs hela rapporten från 2004 här, publicerad av Rädda Barnen.

Text och foto Mia Gröndahl.